Historik

Club 4CV Suède
Box 7488
103 92 Stockholm
E-post:info@club4cv.se


Startsidan


Forum
Nyheter
Bildarkiv
Länkarkiv
Klubbinfo
Evenemang

Köp & Sälj












 

HISTORIK RENAULT 4CV

1940: Projekteringen startar
1943: Första prototypen provkörs i hemlighet. Tvådörrarskaross i aluminium, motorblock och topp i aluminium och fyrväxlad låda med aluminiumhus. Hjul av tallrikstyp.
1944: Ny tvådörrarsprototyp med utseende som närmar sig den slutgiltiga formen. Under utvecklingsarbetet ersätts motorblocket i aluminium av ett gjutjärnsblock pga svårigheter med topplockspackningens täthet.
1945: Tredje prototypen. Fyrdörrarskarosseri, nästan identisk med den slutgiltiga formen. Hjul av stjärnmodell med fast centrum och fembultad fälgring. Förserie om femtio vagnar byggs.
1946: 4CV pressenteras på Parissalongen i oktober. 760 cc motor, 18 hk SAE stark.
1947: Serietillverkningen startar. Efterfrågan så stor att leveranstiderna stiger till 3 år! Men det klaras genom att tredubbla produktionen.

1948: Första 4CV:n till Sverige. Den kvoterade importen av personbilar medförde att en stor del av
4CV togs hit i ¨lastbilsutförande¨ (inga fönster i bakdörrarna, endast förarstol i kupén. Allt svartlackat utom frontgrillen) Vagnarna byggdes sedan om till normala personbilar i Sverige.
1950: Dubbla bakljus monterade intill bakskärmarna och en vertikal skylthållare med centralt placerad skyltlykta, ersatte den ursprungliga ¨bananen¨ som innehöll tre små glasbitar i rött med tillhörande lampor- den mittersta för bromsljus, de andra två fungerade både som bakljus och nummerbelysning genom öppningar i botten av ¨bananen¨.
1951: Motorvolymen ändrades till 747 cc för att passa i klassen 750cc. Effekten höjdes till 21 hk SAE. Ny instrumentbräda, snarlik den första men med samma instrumentdesign som stora Frégate, rund hastighetsmätare med temp- och tankmätare på vardera sidan.
1952: 1063, 4CV i ¨muskelutförande¨. En serie på åttio vagnar byggs för att klara klassningsgränsen. Trimmad motor, fortfarande 747cc, men avsevärt modifierad. Ny topp med 30mm insugsventiler i
stället för 27mm, förstärkt koppling och vevaxel, vevstakar av dural och högkompkolvar, vassare kamaxel, annorlunda avgasgrenrör och insug med Solex 30 Aai dubbelförgasare. Técalemit BTG 15 luftrenare. Tändfördelare med manuell förställning, wiredriven varvräknare. Kraftigare oljepump ochtråg med 4 liters kapacitet och skvalpplåtar. Effekt mellan 32 - 45 HK beroende på kamaxelslipningoch förgasarbestyckning. Fyr- eller femväxlad låda på beställning, två extra stötdämpare bak.
Direktare styrväxel med bara 2 1/4 varv. Fyra fabriksbilar deltog i Le Mans 24-timmars och vann klassen upp till 750cc med en medelhastighet av 101km/h. Fler än denna åttioserie tillverkades inte av fabriken. Däremot såldes delarna i byggsats av Renaults tillbehörsföretag SAPRAR för garagemodifiering av standardbilar. Denna sats beräknades höja effekten från 21 till 32 hk SAE. Tre satser såldes i Sverige, men Svenska Bilsportförbundets klassningssystem godkände inte denna ombyggnad av 4cv till 1063 som standardbil.
1954: Större bagageutrymme genom att batteriet flyttades till motorrummet. Rymligare baksäte genom att motorrumsväggen flyttades bakåt.
Den gamla frontgrillen med sex smala lister ersattes med tre breda lister och frontmärke i cirkelform. Den 500.000:e 4CV:n tillverkades detta år.
1955: Största produktionsåret för 4CV. Under detta år infördes en ny framvagn och en ny kuggstång av samma typ som Dauphine skulle få. Dessutom kylsystem av övertryckstyp med fjäderbelastat kylarlock med säkerhetsventil. Ljusgrå istället för gulbeige färg på ratt, rattkåpa, växelspaksknopp, hastighetsmätare, instrumentbräda, fönsterramar och hjul. Täckplåten bakom siffrorna i instrumentgruppen ändrades från mörkbrun till mörkgrå. Nytt frontmärke igen. Nu rombformat igen men med platt framsida och något mindre än det sista utförandet, som kom på 1957 års modell.
1956: Dauphinen pressenterades och tillverkningen av 4CV minskades. Men 4CV fick ändå flera förbättringar.
Ny instrumentbräda av samma typ som Dauphine med instrumenten placerade framför ratten, större handsfack och skyddslist i underkant av panelen. Stötupptagande ratt och innerhandtag av plast för större säkerhet. Dessutom helsmidda hjulnav monterade till bromstrummorna istället för smidda navcentrum nitade till en pressad plåtskiva och monterade trummor. Nytt motorblock med större borrning för cylinderfodren, nya vevstakar och ny vevaxel med grövre vevtappar, samma som Dauphine. Automatchoke och nyckelstart. Nya bakljus.
1957: Under året försvann friskluftluckan framför vindrutan, innertak av plastmaterial, perkalväv istället för tyg och de senare vagnarna fick dubbla övre fästen för tankröret för att möjliggöra montering av Dauphinens värmepaket. Fortfarande dubbla signalhorn men nu monterades båda på vänster stötfångarfäste och bara det ena hade kromgaller. Det andra monterades under fästet och var av snäckmodell. Nytt frontmärke , sista utförandet. Något större och spetsig framsida.
1958: Höjd motoreffekt till 26 hk SAE och nya fälgar av helpressad plåt istället för de gamla med fast centrum och lös fälgring. Värmepaket infördes som standard.
1959: Dauphinens skyltbelysning och samma treväxlade låda som Dauphine, typ 314, men med samma slutväxel som tidigare, 7X33. Ny hastighetsmätarwire med fyrkant i båda ändarna. Tanklock
av gummi, tankrör utan fläns.
1960- 1961: ändrades endast små detaljer. I stort sätt rensades reservdelslagret och lämpliga bitar från Dauphin-produktionen ersatte utgångna delar. 1960 fick 4CV samma slutväxel i lådan som Dauphine, 8X35. Innertak av tyg igen på ett flertal 61:or. Denna årsmodell fick även barnsäkra dörrar av samma typ som Dauphine. Affaire-modellen fick samma typ av framstolar som sedan kom i Renault 4.
Lagom till semestern 1961 rullade den sista 4CV av bandet. Man hade då satt ett fint rekord:
Den första franska bil som tillverkats i mer än en miljon exemplar. 1.104.547 noga räknat.
I Japan fortsatte tillverkningen hos Hino Diesel till 1964.
Efter semestrarna, i augusti 1961, startade tillverkningen av Renault 4, "skrytbilen".